söndag 1 juni 2014

Äggplock och överstimulering

Varför göra något enkelt, när man kan göra det ordentligt istället?

Det finns en anledning till att jag inte uppdaterat de senaste dagarna och den heter överstimulering. Den kom som ett brev på posten samma dag som äggplocket. Jag har legat på sjukhus sedan i onsdags kväll.

Detta kommer att bli ett långt, lite osammanhängande inlägg - men jag har diverse läkemedel i mig som gör mig både dåsig, yr och trött. Lägg sedan till att jag har värk och att mycket har hänt de senaste dagarna. Hoppas ni har överseende!




Äggplocket

Äggplocket gick helt ok. Visst - det gjorde ont, riktigt ont, men det gick ändå bra. Jag hade svarat väldigt bra på stimuleringen för de tömde 29 äggblåsor (!), trots att jag då "surfat" på stimuleringen i en veckas tid. 

Läkaren förstod att jag hade haft ont och han förstod att själva äggplocket också gjorde ont, så han såg till att jag fick både Citodon och lugnande innan plocket samt rikligt med morfin i armen under. Jag tackade och tog emot. 

Äggplocket och smärtan efteråt var en helt ny slags smärta för mig. Mycket mer lik operationssmärta än endometriossmärta, vilket på ett sätt inte är så konstigt eftersom äggplocket är ett litet ingrepp. Smärtan spände över buken och upp över bröstkorgen men efter vila och lite mer smärtstillande under eftermiddagen, var jag stark nog att sakta, sakta vagga hem till patienthotellet där vi bodde.

Som ett sista glädjande besked innan vi gick, fick vi reda på att de hittat 13 ägg. Helt fantastiskt - 13 fina ägg som lilla jag lyckats odla fram. De hade redan då lagts i en skål tillsammans med spermierna och vi hoppades att skulle ha en trevlig natt tillsammans. Återföringen planerades till på fredagen.

Att förtså när något är fel

För att fira det fina resultatet gick vi till hotellrestaurangen för att äta middag. Innan äggplocket fick jag bara äta flytande föda och efteråt var allt jag lyckats få i mig två smörgåsar. En middag var precis det jag behövde, även om jag inte fick i mig så mycket.

När vi skulle gå upp till rummet igen, kände jag plötsligt hur väldigt yr jag blev och insåg att jag kommer att spy. Jag tappade synen - allt blev bara flöt ihop till en stor massa - men jag hade sans nog att, tillsammans med min man, ta mig till receptionen och be om en påse - innan jag spydde mitt framför ögonen på en massa människor. 

Efter att jag samlat ihop mig, hade jag ork nog att ta mig upp på rummet. Jag lyckades titta mig själv i en spegel och såg att jag var totalt likblek. 

Ont hade jag haft ända sedan äggplocket men nu förändrades smärtan. När jag låg helt stilla kändes smärtan knappt alls, men så fort jag rörde mig en millimeter gjorde det fruktansvärt ont. 

Efter ett tag behövde jag spy igen och då kom resten av middagen upp. I samma veva gick jag på toaletten för att kissa och det gjorde också fruktansvärt ont. Magen var svullen och öm och jag insåg att det här var nog inte normalt.

Överstimulering

Det var verkligen tur att vi bodde på ett patienthotell, för personalen i receptionen tog kontakt med förlossningen åt oss. På så sätt slapp vi ta omvägen via akuten. 

På förlossningen mötte vi en läkare som gjorde en grundlig undersökning på mig och konstaterade att båda mina äggstockar var större än 10 cm. En överstimulering grad två på en tregradig skala. Jag blev inlagd direkt med dropp.

Om jag fattat rätt så händer följande vid en överstimulering:

Efter att äggblåsan tömts på vätska och eventuellt ägg, lämnas den tomma äggblåsan kvar. Kroppen reagerar med att fylla upp den tomma äggblåsan med bukvätska och blod. Detta händer de flesta men finns det många äggblåsor kvar, så får det plats mycket mer vätska. 

Vätskan kommer bland annat från blodet, som blir tjockare och mer trögflytande. Vid en överstimulering är risken för blodproppar förhöjd. Det är inte heller ovanligt att fri vätska kommer ut i buken. 

Det här resulterar i att buken blir öm och svullen, ett resultat av de förstorade äggstockarna och den fria vätskan. Detta kan göra riktigt ont. För mig till exempel går det bra när jag är i stillhet, men så fort jag rör mig gör det ont.

Det är viktigt att kontinuerligt mäta bukomfånget och kontrollera vikten för att se om värdena ökar. Gör de det är det ett tecken på att kroppen samlar på sig vätska. Dessutom ska blodprov tas varje dag för att kontrollera allt från blodvärden till levervärden.

Det kan vara svårare att andas vid en överstimulering, eftersom diafragman inte kan komma lika långt ner i buken på grund av all vätska. Av samma anledning kan det vara svårare att äta och lättare att bli illamående och spy.

Ibland blir det inte som man tänkt sig

Så här ligger jag nu. Jag mår bättre och mina värden är bra, men båda mina äggstockar är fortfarande över 10 cm - de får inte ens plats på ultraljudsbilderna för att de är så stora. Jag har två liter fri vätska i buken. 

Jag är svullen över buken, så det ser ut som om jag är gravid. Jag har fortfarande ont, men inte på samma sätt. Jag mår bättre ibland och sämre ibland, men det finns inte så mycket som jag kan göra annat än att dricka mycket och försöka röra på mig så mycket jag orkar.

Äggplocket i fredags ställdes givetvis in, men min fina läkare kom upp på avdelningen och berättade resultatet av befruktningen. Av våra 13 ägg blev 9 befruktade och hade (i fredags) delat sig på normalt sätt! Förstå vilken lycka!

Dessa nio ägg långtidsodlas nu och imorgon är en återföring inplanerad - men allt hänger på hur jag mår och hur mina värden ser ut. Det kan bli en totalfrys av våra embryon. I så fall gör vi återföringen vid ett annat tillfälle, när min kropp återställt sig från de senaste dagarna.

Äggplock och överstimulering
Sjukhuskonst från min säng. Hedwig/Efter endometrios

2 kommentarer:

  1. Hej

    Jag blev också kraftigt överstimulerad under 2012. Har hört att det är väldigt ovanligt. Låg inlagd i 3 veckor och gick upp 14 kilo på en vecka, flera tömning och duktigt med morfin. No walk in the park. Men så blev jag ju äntligen gravid också.

    Hur gick det för dig sen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi gjorde vår första återföring i februari (överstimuleringen försommaren 2014 tog så hårt på krafterna, att jag inte hade ork att göra den tidigare). Jag blev gravid men MA upptäcktes i vecka 11. Då hade dessutom det lilla embryot lyckats dela sig och blivit tvillingar. Vi gjorde ett nytt FET i augusti, men det tog sig inte alls. Just nu är jag ruvare igen och får veta svaret om två veckor.
      Kram
      /Hedwig

      Radera

Tycker du att inlägget var intressant? Lämna en kommentar (men håll god ton) eller dela det med andra.

Om du inte vill skriva en kommentar kan du skicka ett meddelande istället. Använd formuläret längst ner på sidan eller skicka ett mail till efter.endometrios@gmail.com